I det befintliga samverkanssystemet går endast 1,2 % av medlen i kultursamverkan till bild- och formområdet, jämfört med scenkonstens 66% och museer och kulturarv 21%. Samtidigt saknar bildkonsten motsvarigheten till statliga Riksteatern och som förser landet med föreställningar. Om offentliga medlen är extremt olikt fördelade är detta ett sätt att hårt styra det konstnärliga innehållet. Detta är oacceptabelt och inte en politik som bidrar till ett rikt och varierat kulturliv i hela landet som utredningen säger sig vilja skapa.

Vi beklagar att utredningen inte presenterar ett enda förslag på hur detta ska lösas, så att publik i hela landet kan få tillgång till bildkonst. Utan konkreta förslag finns överhängande risk att kulturpolitiken nu upprepar samma misstag som tidigare och låser fast bildkonstens institutioner i en mycket ogynnsam ställning för lång tid framöver.

Om inga nya lösningar tas fram kommer det att leda till en radikal minskning av antalet aktörer inom bildkonsten i Sverige. I en enkät från i våras uppgav 50% av utställningsaktörerna att de under de senaste fem åren varit oroliga för att behöva lägga ner. Bildkonst Sverige uppmanar därför regeringen att nu göra om det som blev fel förra gången, och från utredningens analys ta fram förslag för att stärka bildkonstens arrangörer!

En av Kultursamverkansmodellens stora brister är att den i princip utesluter bildkonstens arrangörer. Endast 1 - 2 % går till både bild- och formområdet. Utöver det saknas motsvarighet till statliga turnerande Riksteatern med 300 miljoner i årligt anslag. Bildkonst Sverige är positiva till att utredningen lyfter bildkonstens utsatta situation, men kritiska till att den, precis som många tidigare utredningar, inte levererar några förslag till förbättring. Vi förväntar oss att Kulturdepartementet nu tar sitt ansvar och tar fram konkreta förslag och mer resurser för att olika konstformer i Sverige ska kunna verka på likvärdiga villkor.