Grafikens hus kommer med stora resurser till kommunen: en rik verksamhet, utrustning, offentligt och filantropiskt stöd och inte minst ett djupt engagemang med unga i Södertälje.

Yasmina Karli Malmsten, som är grafiker och konstnär och uppväxt i Södertälje, berättar att aktörer som Grafikens Hus bidragit med en positiv och kreativ kraft till området. Här är det lätt att se vad engagerade konstarrangörer tillför till kommunerna. De skapar utrymmen för människor att växa, öppnar upp för nya sätt för människor att se på sig själv och sin omgivning och framförallt ger de hopp. Som en av de unga deltagarna i Grafikens Hus arbete själv beskriver det:

Jag har fått smaka på hur demokrati känns på riktigt. Detta projekt har för mig visat att vi ungdomar också har starka åsikter som vi kan visa, mer än vad vi gör. Bara vi får möjligheten så gör vi det och den möjligheten har Grafikens Hus tillsammans med Läsfrämjarinstitutet gett oss. Sådana tillfällen och möjligheter måste nås ut till flera ungdomar.

I Norrköping har kommunen beslutat att skära hårt i kulturen. Kommunstyrelsens ordförande Sofia Jarl skräder inte orden och betecknar kulturen som elitistisk. Det är en beskrivning som återkommer, inte minst när det gäller bildkonsten. Men har politikerna ens pratat med de som tar del av de kommunala kulturupplevelserna?

Än så länge har vi inte hört något om vad regeringen tänker göra för att stärka bildkonsten. När kommuner nu backar från sitt stöd till konstaktörer missar de att ta tillvara på stora tillgångar som konsten erbjuder. Grafikens hus är bara ett av flera exempel. Politiker runt om i Sverige måste se de värden som konst och kultur ger till sina lokala samhällen.

Det är svåra tider och alla måste hjälpa till. Vi förstår det. Men vi måste också tänka långsiktigt och fundera över vilket samhälle vi vill ha. Vill vi leva i ett samhälle där vi bara producerar som maskiner? Ett samhälle utan rum för reflektion och gemenskap för andra än de med tjocka plånböcker? Låt oss hoppas att vi kan vara större än så.